It all begins with the birth. The narrator leaves her home at the age of 13 when her brother, Devon, is born. 33 years later she’s forced to return to her birth home at Antigua. Her brother is dying. And when you’re dying of AIDS at Antigua there’s no hope of survival.

Sagoparaden presenterar med stolthet en bok som glänser lite extra. Lill-Zlatan och morbror raring av den mångfaldigt prisbelönta Pija Lindenbaum.

Sötsliskigt och klibbigt. Sälta och bitterhet. Som sockervadd mellan fingrarna eller varm sperma mellan läpparna. Drömsk mjukhet och vass verklighet. Stjärtar som putar, pojkar som plutar, trånga kalsonger och trygghet men ändå rädsla för in/exkludering för att bögkollektivet som man längtade-hatade efter ska frysa ut en, att vara den som fryser ut.

”Jag sa att jag kände mig skyldig när saker gick bra för mig, som om det som gick bra för mig samtidigt bar skulden för allt som gick fel för min mamma.”

En av de sårigaste platserna inom mig är minnena av att bära på en hemlighet utan att veta vilka ord jag kan använda för att berätta om hemligheten. Hemligheten var såklart bögeriet och i sig var den inte så tung att bära.