Om allt vore annorlunda

⊳ Om allt vore annorlunda
⊳ Sanna MacDonald
⊳ Mima förlag
⊳ 2018

”Rune kunde inte ta in att det var sant. Att det gick att må såhär bra. Var det möjligt? Ändå kände han sig en smula orolig igen, i de sammanflätade fingrarna grodde rädslan.” // ”det kändes så vansinnigt svindlande och överväldigande. Tänk om det faktiskt kunde gå, trots allt? Att inte bara ha varandra såhär, ibland, utan på riktigt?”

Anna och Rune. 80 år av homohistoria. 80 år som borde innebära en helt ny värld. ”Om allt vore annorlunda” är en roman om barnhemslivet i Stockholm 1930-tal och föräldralivet i 2010-talets villa-Volvo-vovve-mall. Om att vara bög eller lesbisk i fel tid eller på fel plats. Men främst är det en berättelse om kärlek.

När jag hörde @sannamacdonald prata på Blackebergs bibliotek berättade hon att hon i arbetet med romanen ville ställa frågan: ”Hur påverkas vi av lagarna som blev till förr?”. Det är en viktig fråga att ställa. Det finns många vid liv idag som var unga när homosexualitet fortfarande var olagligt i Sverige (avkriminaliseringen skedde 1944). I det queera arvet våra kroppar bär med sig finns den vetskapen, kärleken som ett brott.

Det är så inspirerande och peppande att läsa en kärleksroman som på ett så självklart sätt skildrar lesbisk och bögig kärlek. Som tar sig an det svåra men också tillåter sig att skildra det oändligt vackra. Sanna Mac Donald väver skickligt samman två levnadsöden från vitt skilda tider till en berättelse som rymmer det mest storslagna och dramatiska som det mer vardagliga och lilla.

Jag uppskattar särskilt beskrivningen av hur Rune upplever kärlek för första gången. Det bultar och bränns i hela kroppen av känslor. Det spränger och värker och det skrämmer att nu, äntligen händer det mig, jag som har väntat, nu är det min tur att älska och snälla, snälla, ta det aldrig ifrån mig! Lika smärtsam är Annas upplevelse av hur kärleken också kan vara en bitter upptäckt. Det här en roman om kärlek mot alla odds.

Kärlek på villkor som tycks så oöverstigliga att de med asfaltens tyngd omöjliggör allt som kan grönska. Ändå gror den, kärleken som transformerar och förändrar, som berusar och förvillar. Kärleken som hade kunnat bli större än allt.

Få saker smärtar så mycket som tankefiguren ”allt som hade kunnat bli om allt vore annorlunda” med något vagt mittemellan punkt och frågetecken som interpunktion. En fråga som smärtar för mycket för att helt formuleras men ändå måste sägas högt helt enkelt för att den största kärleken kan vara kärleken som aldrig blev.

”Pirrade gjorde det, och han kände sig generad. Men det var såhär det skulle kännas att leva, det fanns ingen tvekan om det, och han tänkte inte ge upp det i första taget.”

Makz Bjuggfält