Att raka en zebra

⊳ Att raka en zebra
⊳ Håkan Lindgren
⊳ Hoi Förlag
⊳ 2015

Vissa böcker framstår som mysterier för mig. Inte för att själva handlingen bär på en ogenomtränglig mystik. Snarare förundras jag över bokens själva existens. Fanns det ingen som kunde dra i nödbromsen?

Vad som börjar med två separata uppbrott utvecklar sig till en tvekande kärlekshistoria som övergår i ett morddrama á la Morden i Midsummer (fast i Paris/Göteborg/Köpenhamn) där alla har dolda kopplingar till alla och även de mest disparata karaktärer har mordmotiv vidare till en thrilleraktig biljakt genom Paris värdig en Bond-film men med Martin Freemans karaktäristiska antihjälte i huvudrollen snarare än en hunkig Daniel Craig. Man kan bli svettig för mindre.

Mitt i all villervalla ska det dessutom alstras barn och här finns romanens politiska budskap: Att det är synd om bögar som inte får adoptera eller köpa livmödrar och barn via surrogatmödraskap. Det ligger en frustration mellan raderna, en frustration jag har svårt att identifiera mig med. Kanske har det med mina egna politiska övertygelser? Kanske har det att göra med att romanpersonernas förakt mot fjolliga män? Det känns lika förlegat som de Blackberrys romanpersonerna använder.

Romanens starkaste stunder är skildringarna av närhet och ömhet. De där berusande ögonblicken av att upptäcka en annan människas storhet och de där olidligt nerviga ögonblicken när attraktion ska omsättas till sex. Förmår våra kroppar att skapa samma magi som våra skratt?

Att raka en zebra är en relationsroman, en reseguide, en deckare, en thriller och en feel good-roman på samma gång. Älskade genrer som är bedrägligt svåra att behärska, särskilt på samma gång. I romanens starkaste stunder visar Lindgren att han kan skriva riktigt levande om känslor och relationer men det ambitiösa upplägget resulterar i en roman där delarna är bättre än helheten. Med uppföljaren, Moscow baby, hoppas jag på mer närhet och ömhet och färre biljakter och förnumstiga konstaplar.

Makz Bjuggfält