Stone Butch Blues

Ett queert liv och livslopp där våld och rädsla samexisterar med kärlek och samhörighet och om en ensamhet som nästan inte går att läsa om. Milla läser klassikern Stone Butch Blues och möter en historieskrivning utanför mainstream-queerrörelsen, där klasskamp möter lesbisk aktivism, där butch och femme inte handlar om estetik utan fungerar som ett allomfattande livsvillkor.

⊳ Stone Butch Blues
⊳ Leslie Feinberg
⊳ 1993

Jag undvek att börja läsa den. Min tjejs favoritbok som jag fått i födelsedagspresent, en av de tio viktigaste “transgender books” genom tiderna enligt The Guardian. Tjock också, 429 sidor och på engelska. Lyx för mig är att slippa läsa på engelska eftersom jag jobbar på engelska och vill njuta av den där känslan som bara uppstår på jag läser på svenska, när orden bara rinner igenom systemet utan motstånd. Dessutom, en historisk skildring! Jag är ju en torsk på samtidslitteratur. När semestern kom hade jag slut på ursäkter. Dags att sätta igång med Stone Butch Blues av Leslie Feinberg.

Stone Butch Blues är en historisk roman om att vara arbetarklass och queer, innan begreppet fanns. Bokens huvudperson Jess är född på 40-talet i ett judiskt arbetarklasshem i New York state i USA. Föräldrarna har svårt att acceptera att Jess inte klär sig och beter sig som andra flickor och blir tvångsvårdad på en psykiatrisk avdelning för att “botas” från sin butchinghet. Jess rymmer hemifrån och hankar sig fram på tillfälliga jobb på olika fabriker, blir hotad, misshandlad, jagad och våldtagen av poliser. Inga platser är trygga för någon som ser ut som Jess. Jess hittar sig själv i att vara en butch, mer specifikt en stone butch. Hennes nya familj blir ett gäng andra butchar, femmes och prostituerade. Jess känner sig inte hemma i världen, hennes utseende och identitet innebär att hon lever under ett ständigt hot. Jess försöker därför modifiera sin kropp för att passa in i världen, men detta får stora konsekvenser för henne och förändrar hennes livsvillkor på ett fundamentalt sätt. Läsaren får följa Jess från barndomen till 1990-talet, genom strejk, hjärtesorg, våld, fattigdom, död, kärlek och år av ensamhet.

Jag har aldrig läst något liknande. Ett queert liv och livslopp skildrat på detta sätt, där våld och rädsla samexisterar med kärlek och samhörighet, och om en ensamhet som nästan inte går att läsa om. Jag vet ju det där, att vägen till där jag står i dag har kantats med våld, att människor dött, levt (och lever!) utan rättigheter, frihet och makt, utanför samhället, för att de varit queers. Jag VET det, och ändå är det något helt annat att uppleva det genom Jess. Polisvåld, rädslan att bli avslöjad, omgivningens äcklade blickar, allt går in i min kropp på ett annat sätt än vad en dokumentär kan göra, en artikel. Det är nästan outhärdligt att läsa om hur oerhört ensam Jess är, att priset för att ha en kropp som passar världen, är att bli fullständigt ensam.

Boken populariserade begreppet stone butch, som syftar på lesbiska som identifierar sig med maskulina drag. Begrepp som femme och butch är i min värld ofta mer estetik än identitet och praktik, men i Jess värld är butch-identiteten något nästan allomfattande som dikterar hur man kommunicerar, vem man har sex med och på vilket sätt men också vad man tillåts känna. Mina tankar snurrar sig fram och tillbaka mellan Jess, historien, och de lesbiska och queera identiteter jag känner till idag. Enligt Feinberg är att vara en stone butch en effekt eller ett resultat av ett sexuellt trauma.

Ibland är jag lite irriterad på Jess. När hon är passiv och fast, när hon fegar ur, inte har en egen röst utan driver runt som ett storögt vilset barn och låter världen hända henne. Det finns en rörelse framåt, ett kronologiskt berättat liv med människor som dyker upp i det och försvinner igen, precis på det sätt som man kan föreställa sig att man kan tänka tillbaka på sitt liv när man är femtio. Det finns en del saker jag vill veta mer om, som hur hon hanterar det att hennes ursprungsfamilj inte kunde acceptera den hon var, vad hon drömmer om, rota runt mer i det komplexa det är att ha relationer, hur och med vem man har sex, i hur man tar reda på vem man är och vad man vill. Jess är inte den mest intrikat skildrade romankaraktär jag fått lära känna, boken är inte heller byggd eller skriven på ett särledes imponerande sätt, men dess direkthet, råhet och skörhet, är djupt berörande.

Detta är också en bok om att vara arbetarklass. Från sidan betraktar Jess vad man kan kalla mainstream-queerrörelsen. Studentprotesterna på universiteten på 60-talet, lesbiska feministiska grupper - ingen har plats för Jess och hennes vänner; transvestiterna, sexarbetarna, arbetarqueersen. Medelklassfeministerna ser ned på butches och femmes. Den queera kampen är något för de som inte kämpar för att överleva.

Och absolut, detta är en bok om våld och förtryck, men mer än det är det en bok om kamp och aktivism. Jess gradvis ökande klassmedvetenhet leder henne till att engagera sig fackligt. Feinberg vill inte bara skildra ett queert liv, utan manar till handling. Glöm inte dem som gått före oss, ära dem, och ta vid efter Jess och Leslie Feinberg.

Leslie Feinberg föddes 1949 i Missouri, USA och identifierade sig själv som en vit antirasist, arbetarklass, sekulär jude, transgender, lesbisk, female, revolutionär kommunist. Hon dog 2014. Hennes sista ord var: “Kom ihåg mig som en revolutionär kommunist”.

Läs mer om Leslie Feinberg här: https://www.lesliefeinberg.net/ Ladda ned boken gratis som pdf, eller print- on demand, här: https://transgenderwarrior.org/

Milla Leskinen