En vinterlek

⊳ En vinterlek
⊳ Elin Bengtsson
⊳ Novellix
⊳ 2017

Lika ofrånkomligt som livet och döden är tonåren som, för många av oss, utgör ett slags origo i vår självuppfattning senare i livet. Liksom att tonåren är en ofrånkomlig del av livet, lika omöjlig är flykten från dem.

Tänker på vilket uselt upplägg det är. Att de som ska ta emot fjortonåringars bottenlösa förtvivlan, kärlek och hat är andra fjortonåringar. Att det är de som ska bära allt i sina svettiga händer.

Elin Bengtssons En vinterlek handlar om de spår tonåren lämnar i oss och om vikten av att sätta punkt, att avliva det förflutnas demoner. Här är de förflutnas demoner tonårens snubbiga snubbighet som objektifierar högstadietjejer med subtila och oändligt nedvärderande signaler. Att undan för undan nötas ned genom att förbli osagd, onämnd, aldrignämnd. Sluta vara människa och reducerad till ett objekt. Vi fostrades in i dessa ideal men den vetskapen hjälper inte den som bär på ärren från att ha varit oönskad, förintad genom tystnadens vakuum. Den vetskapen hjälper inte heller snubbarna när det är dags att utkräva hämnd.

Hans röst som vädjande uttalar mitt namn är raspig, hes. Jag tänker på fjortonåringen som låg kväll efter kväll i mörkret och viskade sitt eget namn, förställde rösten så att den skulle likna hans. Kanske är den här rösten något mörkare än i hennes fantasi, men jag tänker att kärlek och köld nästan låter likadant.

Makz Bjuggfält