Världsaidsdagen
Idag är det Världsaidsdagen.
Jag visste nästan ingenting om HIV/AIDS när jag slutade skolan. Jag visste så lite att jag inte ens förstod vad HIV/AIDS hade med bögar att göra. Jag blev chockad och illa berörd när jag läste Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” första gången 2012. Chockad över det enormt sorgliga i att så många unga bögar dog samtidigt, precis när en glipa av hopp kunde anas i det homohatade västerländska samhället. Illa berörd över att den här historien varit okänd för mig till 21 års ålder.
På den andra bilden syns Clare Harward. Han dog ensam 26 år gammal. När han berättade om sin HIV-status för sin familj övergav de honom. De var mormoner. Den här bilden skakar mig fortfarande och jag återvänder till den ofta.
Fram till 2019 har 32,7 miljoner människor dött av HIV/AIDS-relaterade sjukdomar. 38 miljoner lever med viruset. Bara under förra året dog 690 000 av HIV/AIDS-relaterade sjukdomar. De flesta lever i Afrika, söder om Sahara. Flest blev smittade fram till 1998, sedan dess har antalet smittade per år minskat. Färre dör och fler får tillgång till antivirala läkemedel. Idag leder behandling till omätbara virus-nivåer och behandlad HIV är inte överförbar vid sex.
AIDS-epidemin i USA har fått stor plats i bögarnas historieskrivning. AIDS omnämns i amerikansk press första gången 1981. Idag vet man att viruset funnits i Europa och USA sedan 60-talet. Troligtvis har det funnits bland människor i västra Afrika sedan 20-talet.
Det är idag svårt att förstå omfattningen av epidemin, som en jämförelse har fler amerikanska medborgare dött av AIDS än amerikanska soldater under alla väpnade konflikter under 1900-talet. Ändå dröjde det till 1985 innan den amerikanska presidenten ens nämnde viruset för första gången. Då hade redan tusentals bögar, sexarbetare, narkotikabrukare och många andra dött. Många dog ensamma, älskare slets från varandra, andra orkade inte leva till slutet. Kanske av rädsla, kanske av skam. En enorm motrörelse tog form genom exempelvis ActUp, Queer Nation och Outrage!
Om människorna som levde med aids, om kampen, om rädslan och om sorgen handlar böckerna i den här högen om, på ett eller annat sätt.
⊳ Michael Cunningham, “Timmarna”, 1998.
⊳ John Boynes, “Hjärtats osynliga raseri”, 2017.
⊳ Rebecca Makkai, “The Great Believers”, 2018.
⊳ Joseph Cassara, “The House of Impossible Beauties”, 2018.
⊳ Jonas Gardell, “Torka aldrig tårar utan handskar”, 2012-2013.
⊳ Nikolaj Tange Lange, “Livet er en fest og så dør man”, 2018.
⊳ Tony Kushner, “Angels in America: A Gay Fantasia on National Themes”, 1991.
⊳ Dennis Cooper, “Närmare”, “Kluven”, 1989-1991
Makz Bjuggfält