Tecknar snö
⊳ Tecknar snö
⊳ Lina Bonde
⊳ Förlaget M
⊳ 2020
Från Berlin riktar Lina Bonde blicken norrut, mot uppväxten i det allt mer glest befolkade Nykarleby. Östersjöns färjor, doft och smak från kropp och kön, tillbakablick, inåtblick. Upproriskt, ibland trotsigt, ibland triumferande, någon gång sorgset eller melankoliskt. Det här är den sortens poesi som är svår för mig att hämta svar från – vi delar ju så få erfarenheter – men som öppnar upp frågor och rum.
Vi rör oss över blygd och kön, vardaglighetens matinhandling och Österbottens egna villkor ställda mot storstadens hegemoniska anspråk. Min blick rör sig nyfiket över boksidor där den grafiska utformningen bjuder in till att söka svar genom att vrida och vända på ordens inbördes relationer. En slags frihet från den raka prosans kvävande självklarhet. De glipor och mellanrum som uppstår i Bondes poesi – semantiskt och grafiskt – gör plats för tillstånd och tankar som skär igenom i fler dimensioner än vad som ryms i rak ordföljd mellan stor bokstav och punkt.
Det är någonstans här mina tankar rör sig under läsningen: Kropp, rörelse, mellanrummets fristad. Just precis där jag ville befinna mig en förmiddag i december.
Makz Bjuggfält