Längta hem, längta bort
⊳ Längta bort, längta hem. En essä om litteratur på flykt.
⊳ Kristoffer Leandoer
⊳ Natur & Kultur
⊳ 2020
Flykt och exil löper genom den queera historieskrivningen sedan lång tid tillbaka. Den mest klassiska berättelsen om exilen i storstaden där queera kluster uppstod finner vi på många platser under hela 1900-talet, men är säkerligen äldre än så. Därför är det inte med någon större förvåning queera livsöden återfinns i flera av kapitlen i Kristoffer Leandoers essäsamling, en av de böcker som var nominerade till Augustpriset.
Behållningen är inte formen, som är lite referenstät och styltig, utan snarare när Leandoers tar ett tematiskt grepp kring specifika aspekter av exil och flykt, såsom den återvändande soldaten, flykt i fantastiken, flykt från modersgestalter och de förödande konsekvenserna av kolonialismen.
Det är roligt att se hur många queera personer som spelat en stor roll i litteraturhistorien, i Leandoers framställning skymtar vi kända namn som Oscar Wilde, Ester Blenda Nordström, Thomas och Klaus Mann, Christopher Isherwood, Karin Boye, Marcel Proust, Virginia Woolf och Tove Jansson men den stora skatten är de namn jag tidigare inte stött på: N.K. Jemisin, Pajtim Statovci och Marguerite Yourcenar. Denna parad av namn gör det tydligt att boken är ett missat tillfälle att skildra den queera exilen, ett tema som jag tror skulle bli facklitterärt guld i rätt händer. Det är något ironiskt att Leandoer i sista essän med hjälp av den franske filosofen Bergson konstaterar att ”ju mer vi förnekar något, desto mer får vi det att finnas.”
Makz Bjuggfält