Little Fish

⊳ Little Fish
⊳ Casey Plett
⊳ Arsenal Pulp Press
⊳ 2018

Det har tagit tid för mig att landa i vad mina tankar om den här boken egentligen handlar om. Till en början framstår boken som ganska blygsam och lågmäld men skildringen av huvudpersonen Wendy och hennes vänner i ett grått och kallt Winnipeg, Kanada, visade sig innehålla så mycket mer än vad boken först utger sig vara. Jag känner igen mig i Wendy där hon befinner sig i brottet vid 30-årsstrecket – reflektionen tillbaka på det som varit och en undran om en kan påverka sin framtid. Andra teman såsom hennes kamp med konsekvenserna av illegala hormoner, självskadebeteenden och självmord i vänkretsen, alkoholism och hennes erfarenheter av sexarbete känner jag mig mindre igen mig i.

Det mest framträdande temat i boken rör tillhörighet och familj – för Wendy som transkvinna, för hennes vänner, för hennes egen pappa och i det queera arv som uppdagas i Wendys egen familj. Här väcks frågor om hur vi hanterar tidigare trauman, både de vi ärver och våra egna. Hur hanterar vi trauma orsakat av heteronormativitetens synliggörande och osynliggörande i värld som ständigt förändras?

Det mest intressanta med romanen är Wendys förhållande till religion i allmänhet, och hennes familjs kyrka i synnerhet. Sättet som boken skildrar queerhet och religion på ett så levande och nyanserat vis är nytt för mig och det som gör att boken antagligen kommer att kvala in på listan över bästa läsupplevelser 2020.

Makz Bjuggfält