Queering Sápmi
Det har gått åtta år sedan Queering Sápmi gavs ut, ett storslagen samling berättelser från tjugonio samiska hbtq-personer. Med den här samlingen finns en uppsjö förebilder för samiska hbtq-personer, idag och imorgon.
⊳ Queering Sápmi. Samiska berättelser bortom normen.
⊳ Elfrida Bergman, Sara Lindquist.
⊳ Qub Förlag
⊳ 2013
Queering Sápmi är en samling livsberättelser i text och foto. Det är inte en enhetlig berättelse som kretsar kring ett förlopp eller en händelse. Den skulle kunna fogas in i en större oral history-tradition, en genre något kaleidoskopiskt skildras genom ett kollektiv av röster. Det är så speciellt att bläddra i Queering Sápmi. Det är så många bilder, ord, berättelser att det nästan bli överväldigande. Och så svårt att förstå hur personerna i boken kan vara så modiga. Hur vågar man berätta om allt det här personliga och veta att ens ord kommer att fara ut i världen för främmande ögon att se och ta del av? Det är i sig en bragd av stora mått.
Samlingen består av tjugonio livsberättelser. Åtta av dem är anonyma. På sätt och vis kan det kännas sorgligt att inte alla som bidragit till boken har kunnat vara öppna, samtidigt gör det inte deras berättelser mindre värdefulla. De åtta anonyma berättelserna ligger samlade i mitten av boken, tryggt inramade av de namngivna berättarna. Kanske är det en bild i sig? Låt oss hjälpas åt att skapa trygga rum för människor att långsamt komma ut i eller tryggt stanna kvar i.
Queering Sápmi fångar många troper från den queera historien: Att finna ett språk, hitta gelikar och gemenskaper, greppa efter queera halmstrån i ett rusande flöde av heterokultur, försöka hålla de där små queera fönstergluggarna på glänt för att ens kunna andas. Men givetvis får de där universella queera erfarenheterna ett helt annat lager i den samiska kontexten: Hur ska man förhålla sig till mainstreamkulturens hbtq-representationer som tar sin utgångspunkt på andra platser och utgår från andra livsvillkor?
“På sikt tror vi att livsberättelser kan skapa ett bättre samhälle.”, skriver författarna i förordet. Ett uttalande som kan låta självklart men som också kan bli ett uppdrag: Vad tar jag som läsare med mig från den här samlingen livsberättelser? Vad gör jag för att samhället ska bli bättre? Författarna skriver att Queering Sápmi bara är början och att mycket återstår innan samiska hbtq-personer kan leva fria och hela liv. Det har nu gått åtta år sedan Queering Sápmi trycktes och gavs ut. Jag skulle gärna ta del av fler kollektiva berättelser, upplever samiska hbtq-personer att något har blivit bättre sedan dess?
Visserligen är berättelserna och erfarenheterna unika och spretar åt många olika håll. Somliga i huvudsak positiva, andra mörka, några riktigt svåra att ta del av. Om man ska peka ut någon röd tråd så är det att de flesta av berättarna har saknat förebilder, själva stakat ut sina livsstigar för att finna ett sätt att beskriva sig själva och skapa en meningsfull livsväg. Med Queering Sápmi finns det en uppsjö förebilder för samiska hbtq-personer, idag och imorgon.
Makz Bjuggfält