Vad är queer?

Makz återvänder till Fanny Ambjörnssons Vad är queer? femton år senare. Ett återvändande som innebär gubbigt gnällande och en fråga: Ska vi begrava queerbegreppet?

⊳ Vad är queer?
⊳ Fanny Ambjörnsson
⊳ Natur & Kultur
⊳ 2006

För dryga tio år sedan satt jag i Södra husen vid Stockholms universitet för att höra Fanny Ambjörnsson föreläsa om queerteori på kvällskursen ”Introduktion till genusvetenskap”. Vad jag lärde mig på den kursen lade grunden till hur jag ser på makt i relationer, mina egna och mellan grupper i samhället. Akademiskt har queerteori löpt som en röd tråd genom mina studier sedan dess. Därför är det särskilt spännande att få återvända till Ambjörnsson nu när jag pluggar sexologi. Det är spännande att läsa något som formade min queera världsbild för ca tio år sedan.

Ambjörnsson tar ett rejält grepp om queer som teori, begrepp och rörelse när hon presenterar underliggande teoretiska ansatser, kulturella analyser och akademiska ingågnar. Men det är framför allt när hon kopplar till samtida aktivism som läsningen blir riktigt intressant. Det är lätt att glömma hur annorlunda det var 2006. Det var före Rupaul gjorde drag mainstream, före begrepp som icke-binär fick genomslag, före den mångfald vi ser på t.ex. Netflix – före transpersoner på tv och på maktpositioner i samhället, före Instagram. Det var en tid utan sd i riksdagen och de senaste årens nykonservatism. 15 år som har inneburit enorma landvinningar och stora förluster för queera rörelser.

Framför allt blir det uppenbart att de queera rörelser som fanns från 90-talet och fram till tidigt 10-tal radikalt har förändrats. De queera mötesplatser som fanns i Stockholm såsom Hallongrottan och Högkvarteret finns inte kvar. Aktivism för att skapa tillfälliga queera platser genom att man helt enkelt tog över en bar känns avlägset nu. Kanske är det så att aktivismen sker i digitala rum nu på ett sätt som jag inte helt förstår. Kanske är det så att den kollektivistiska rörelse som en gång fanns ersatts av mer individualistiskt inriktade projekt där fysiska mötesplatser inte är det primära målet. 

Det är vanskligt att dra för hastiga slutsatser av ett historiskt skeende som ännu pågår men men nog är det möjligt att sluta sig till att somligt som ansågs queert har släppts in i värmen – det produktiva, rika, familjeorienterade – medan annat, som fortfarande är obekvämt – nu är än mer exkluderat än tidigare. Det sorgligaste i detta är att de som plötsligt släpptes in i värmen snabbt verkar ha glömt hur kallt det är där utanför. Hur ont det gör när samhället förvägrar en ens rättigheter.

En annan fråga som bränner till i återläsningen har att göra med relationen mellan queerteorin och queer som identitet. Ambjörnsson beskriver hur queerbegreppets undflyende karaktär – det som inte låter sig definieras – är både dess styrka och svaghet. Det krävs både erfarenheter och ett gediget teoretiskt arbete för att förstå begreppets innebörd och potential. Denna otillgänglighet har ofta kritiserats, och kanske har begreppet queer som teori och identitet glidit för långt ifrån varandra. Kanske var teoretikerna inte tillräckligt intresserade av levda liv, kankske har queers varit så ointresserade av begreppets historia att det inte längre är användbart annat än som ett paraplybegrepp. 

Inget begrepp är för evigt och måhända börjar vi nå vägs ände med queer-begreppet som betecknande för något radikalt och omstörtande. Det en gång subversiva har blivit rumsrent. Vill vi verkligen det? Och vilka är vi?

Innan vi begraver queer-begreppet skulle jag önska att alla queers bekantade sig med queerteorin/aktivismen och dess historia för att förstå vilken potential begreppet hyser. Vilken kamp som riskerar att rinna iväg mellan våra fingrar. För det är Ambjörnssons bok en utmärkt introduktion.

Makz Bjuggfält