Livet er en fest og så dør man

⊳ Livet er en fest og så dør man
⊳ Nikolaj Tange Lange
⊳ Gladiator
⊳ 2018

Berlin, sommaren 2013. En värmebölja sveper in över staden och de heta nätterna fylls av dans och droger. I ruset och mellan svettiga kroppar, på dansgolvet och på badstranden, möts främlingar, blir älskare, vänner eller skiljs som inte mycket mer vad de var när de möttes.

Mitt i festen ryktas det som en sjukdom, meningit (hjärnhinneinflammation), som drabbar bögar. Vad som verkar vara symptom på en vanlig förkylning visar sig leda till döden. AIDS-krisen ekar mellanboksidorna och i bron som spänns mellan nutid och dåtid blir bögarnas festkultur nästan smärtsamt skev:

Berlin 90-tal: HIV, bögar som nyligen vunnit sin frihet dör i en rasande takt, bromsmedicinerna är en cocktail av piller som ska tas var fjärde timme, dygnet runt.

Berlin 10-tal: En cocktail av konstnärliga själar från hela västvärlden. Drogerna som gör festerna, sexet, nätterna, syntetiska. Hur mycket kreativitet finns kvar efter några års knarkande? Hur många är vid liv?

Precis som titeln antyder handlar boken om Festen och Döden. Till en början frågar jag mig om så mycket av Livet finns i boken. Förvånansvärt ofta slås Nikolaj av att han inte vet något om personen han pratar med, trots att de har känt varandra länge. Mellan textraderna vilar något som skaver, varken nihilism eller pessimism. Snarare en känsla av hopplöst varande i en dimmig tillvaro där relationer, konversationer, flyter ut i ett dunkande intet. Samtidigt som boken är en hyllning till festen, musiken och dansens kraft blir det i nattlivets brus smärtsamt tydligt att den ensamhet som tar över i vardagen inte är helt lätthanterlig när man lever helgen i drömmarnas kompromissfria värld.

Jag tänker på James St James Disco Bloodbath och New Yorks club kids och att Nikolajs bok saknar kitschen, är mer rå, nära och smärtsam. Jag tänker på Ulf Lundells Jack och Maria-Pia Boëthius Svensson, Svensson och att Nikolajs bok är mycket smartare. Hur dekadent och dimmigt livet än framställs så finns en underliggande moral i boken: Att ta ansvar i sina relationer, att granska sina handlingar gentemot andra. Men är det något boken säger mig så är det hur förälskelsen nog ger livet mer mening än något annat.

Boken väcker många minnen hos mig. Jag mötte Nikolaj på Queertopia 2011. Nikolaj var en av dem som öppnade upp mina ögon mot livet, och sex, bortom normen. Jag är glad att han nu har skrivit en bok som får mig att kunna minnas den upplevelsen så klart.

Makz Bjuggfält