Intervju med Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek
“You can’t know how far you’ve come if you don’t know where you started. Gay men and lesbians don’t bring up the next generation of gays and lesbians; our history isn’t passed from parent to child. That’s why it’s critically important for gay men and lesbians, for bisexual and transgender people, to read this book.” Orden kommer från den amerikanska journalisten Dan Savages förord till Merle Millers On Being Different. What It Means to Be a Homosexual från 1971.
Många gånger kan jag tänka att så mycket av vår queera historia kretsar kring den amerikanska lgtbq+-rörelsens framväxt att vi nästan har glömt vår egen. Vilka var de queers, transpersoner, flator och bögar som banade vägen för oss i Sverige? Hur såg deras liv, kärlek och rörelser ut? Hur såg kampen ut som har gett många svenska queers de rättigheter och friheter idag?
Det finns många som har gjort storartade insatser för att bevara och berätta vår queera historia i Sverige – från Fredrik Silverstolpe och Göran Söderströms Sympatiens hemlighetsfulla makt (1999) till Ingrid Rybergs En armé av älskande (2018) och Andres Esteches Kom ut, kom in (2018). Ett av de viktigaste projekten jag känner till är Göteborgsbaserade Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek. I somras gjorde jag en mejlintervju med en av deras arkivarier, Olov Kriström.
– Vad är QRAB?
Olov Kriström, Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek.
– Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek är en källa till kunskap, lust, glädje, sorg och oväntade minnen, en queer labyrint där det går att hitta sig själv, sina älskare och kamrater och gå vilse bland det som är främmande men spännande. Ja, och så är vi en ideell förening där paragraf 2 i stadgarna säger att vi ska "samla, ordna, bevara och tillgängliggöra dokumentation och information knuten till queerrörelsen".
– Vilka är ni som arbetar med QRAB? Hur ser arbetet ut?
– Föreningen är öppen för alla som är intresserade. Just nu, efter en pandemivår där aktiviteten gått lite på sparlåga är vi ett 30-tal medlemmar, men vi hoppas på en mer händelserik höst med större medlemstillströmning. Det mest grundläggande arbetet går ut på att samla in material som på olika sätt visar hur queera liv har levts och queer kamp förts - och det kan vara bra att poängtera att vi använder "queer" som ett paraplybegrepp som innefattar lesbiska, asexuella, intersexuella, transsexuella, bisexuella och homosexuella existenser och erfarenheter - och även sådant som i andra tider eller på andra platser har saknat namn eller kallats något helt annat. Grundprincipen är att vi tar hand om allt som någon lämnar till oss för att den tycker att det hör hemma hos oss. Allt det här materialet arbetar vi sedan med att tillgängliggöra på olika sätt, så att det kan inspirera och lära så många som möjligt om vad queerhet har varit och kan vara. Det kan ske genom till exempel föreläsningar, utställningar, filmvisningar, Facebookinlägg eller att hjälpa till med uppsatsmaterial.
– Vilken fin, poetisk, inbjudande och eggande presentation av QRAB! Den får en verkligen att vilja dyka in i arkivet! Det låter också som att det ni vill – att människor som kommer i kontakt med arkivet ska bli intresserade och vilja umgås med materialet, hitta nya samband, koppla det till egna minnen och föra ut materialet i världen igen?
– Precis - jag älskar när gamla saker kan berätta något för personer i nuet och ge inspiration för framtiden! Men sen tycker jag också det är viktigt att komma ihåg att inte allt material behöver vara superinspirerande och spännande vid första ögonkastet. Det kan vara viktigt att spara även det vardagliga och ordinära, till och med det meningslösa och onödiga, för att ge en så rik bild som möjligt av den queera historien. Och en dag kanske någon tycker att det meningslösa är det mest intressanta av allt.
– Ni har en bred definition av queer-begreppet och med en grundprincip om att ni tar hand om allt som lämnas till er måste det blir många olika sorters objekt och texter och artefakter att ta hand om. Samlar ni på allt i arkivet eller finns det något som inte hör hemma där? Hur vet ni det i så fall?
– Än så länge har vi tagit emot i stort sett allt som folk erbjudit - och även om det allra mesta är rätt traditionella biblioteks- och arkivsaker (böcker, tidskrifter, protokoll, brev och liknande) så har det dykt upp lite allt möjligt: nycklar, tavlor, lp-skivor, banderoller, kläder... Vi har ett väldigt bra samarbete med Landsarkivet, som låter oss förvara våra samlingar i deras magasin. Hittills har allt fått plats, men förr eller senare blir det nog aktuellt att göra någon sorts prioritering kring vad som ska rymmas i hyllorna. För min egen del tänker jag att det då kan vara bra att tänka på att bevara samlingarnas mångfald och vara extra generös mot det som ofta marginaliseras i andra sammanhang. Det är också något vi alltid arbetar med: att hela den bredd och spretighet som ryms inom queerrörelsen ska kunna ha QRAB som sitt gemensamma minne.
– Jag tänker också på det här med att det är queerrörelsens arkiv. I mina studier har jag stött på begrepp som "queer tid" och "queera livslopp" som försöker beskriva hur begrepp som tid och liv kan queeras och innebära något annat än "straight tid" och "straighta livslopp". Är det något ni tänker på som bevarar minnen från queerrörelser? Fungerar ett queert arkiv annorlunda än ett straight arkiv?
– Den främsta skillnaden mellan QRAB och vad som skulle kunna kallas straighta eller traditionella arkiv tänker jag inte handlar så mycket om hur själva arkivet fungerar, utan om relationerna till världen omkring. Traditionella arkiv har ofta sina rötter i olika sorters social och ekonomisk maktutövning och kontroll, där olika spår av människors liv hamnar vare sig de själva vill det eller inte. I och med att QRAB är beroende av att personer och grupper frivilligt lämnar in material blir det viktigt för oss att bygga förtroenden på ett annat sätt - och här hjälper det mycket att många som är aktiva i föreningen också har varit och fortfarande är queeraktivister av olika slag. Det blir också viktigt att få folk att se sig själva som värdefulla i ett större perspektiv - att berättelser från deras liv kan vara betydelsefulla och viktiga för andra. Om det har med "queer tid" och "queera livslopp" att göra vet jag inte så noga... Men det skulle kanske någon annan från QRAB kunna säga hur mycket som helst om - allt jag säger nu är ju bara mina egna funderingar, och inga föreningsdogmer.
– Wow! Det du berättar är oerhört spännande! Både det där om att det som kanske framstår som obetydligt, vardagligt eller inte särskilt intressant idag kan ha ett helt annat värde i ett annat sammanhang i framtiden, och att prioritera det som marginaliseras i andra sammanhang. Jag tänker att det måste kräva en hel del kännedom om queerrörelsen då och nu för att kunna göra sådana avvägningar. Det blir ju en slags historieskrivning. Hur känns det att så konkret bidra till queerrörelsens historieskrivning?
– Det känns framförallt ödmjukande - när en ser rikedomen av queera perspektiv och erfarenheter blir det så uppenbart att en själv inte är universums (eller ens queerrörelsens) medelpunkt. Det finns alltid flera aspekter av historien, och inte sällan handlar det om konflikter, inte bara mellan normsamhällen och queera utan också olika queers emellan, eftersom det ju finns andra maktstrukturer som påverkar även queera liv. Och även om jag - och många andra aktiva i QRAB - har en hel del kännedom om queer historia sedan tidigare är det också superroligt att hela tiden upptäcka hur mycket en inte har koll på!
– Jag tycker att det låter så fint det där med att få känna sig värdefull i ett större perspektiv och att berättelser från ens eget liv kan vara värdefulla för andra. Jag känner verkligen igen känslan av tacksamhet mot att ta del av berättelser från äldre queerpersoner och -aktivister men jag har inte tänkt så mycket på hur det måste kännas för dem som. När jag har tittat runt på nätet verkar det finnas ganska många queer/hbtqi+-arkiv i världen. Är det ovanligt många eller har alla rörelser sina arkiv? Är queers duktiga på att spara på minnen och objekt? Har arkiv en särskild betydelse för queer-rörelser?
– Det finns ett citat från den kanadensisk-amerikanska historikern Ann Cvetkovich, som vårt syskonarkiv SAQMI (The Swedish Archive for Queer Moving Images) brukar använda: "Queers have long been collectors because they are not the subject of official histories and thus have to make it themselves, collecting materials that others might see as marginal". Och jag tänker att det går att säga samma sak om de flesta rörelser som på olika sätt kämpar mot underordning och marginalisering, att det där också finns ett intresse för att göra historieskrivningen mer mångfaldig. Det är inte alltid det intresset behöver ta sig uttryck i arkiv, men bara i Sverige kan jag åtminstone på rak arm komma på en rad arkivorganisationer som tar hand om feministiskt, sverigefinskt, judiskt, samiskt och arbetarrörelserelaterat material. Vad som kan göra längtan till den queera historien lite speciell är att den ju ofta uppstår utanför ens uppväxtsammanhang, det är inget som berättas i släktled generation till generation (om en inte har riktigt tur...). Den ensamheten och beroendet av att själv skapa relationer till historien kan nog vara en extra utmaning för queers - särskilt som många queersammanhang, åtminstone de kommersiella, är ganska ålderssegregerade.
– Intressant! Aspekten av att växa upp "utan" historia eller överförande av historia genom släktled är nog något som många känner igen, och hos mig känns det som en plats som är lite öm liksom. Jag tycker att det är lätt att bli rörd av att ta del av hur andra personer i den queera rörelsen har haft det, liksom att umgås med äldre förebilder som bara genom att vara visar att det finns hur mitt framtida liv skulle kunna se ut. Du nämner flera andra arkiv i Sverige, såsom SAQMI. Är det något arkiv, i Sverige eller någon annanstans, som du särskilt skulle vilja rekommendera andra att besöka, digitalt eller fysiskt?
– Jag brukar försöka besöka olika queerarkiv om jag är ute och reser, och tycker att de allra flesta är värda rekommendationer. Även om det inte är så bra ur bevarande- eller forskningsperspektiv är kanske de mysigaste de som är lite huller om buller, där intrycket av ett queerhistoriskt myller omger en med överfulla bokhyllor och mystiska pappershögar. Innan Schwules Museum* i Berlin fick nya lokaler för några år sedan var det ett verkligt äventyr att ge sig in bland staplade böcker och kartonger och se vad som kunde dyka upp. Andra tips kan vara Spinnboden - ett lesbiskt bibliotek och arkiv, även det i Berlin - eller QWIEN i Wien. Vill en inte bara insupa atmosfär blir besöken roligast om en har något särskilt att undersöka, men eftersom de allra flesta drivs på ingen eller liten budget är det alltid bra att höra av sig i förväg så att de kan förbereda och ta fram material.
– Och till sist: Finns det något särskilt objekt i QRAB:s samlingar som du vill berätta om?
– Det finns så himla mycket intressant, så jag har väldigt svårt att favoritisera något. I vår katalog på www.qrab.org går det att få slumpmässiga tips från samlingarna, så jag tog bara första bästa. Och inte oväntat blev det något spännande: 1931 års årgång av den tyska tidskriften Die Freundschaft (http://qrab.org/index.php?p=rs&id=01978). Under mellankrigstiden uppstod en boom av tidskrifter, böcker, föreningen och lokaler i Tyskland som vände sig till lesbiska, bögar och transpersoner, och Die Freundschaft var den största tidningen. I just den här årgången går det till exempel att läsa om Lili Elvenes, som under pseudonymen Lili Elbe blivit känd som en av de första personerna som genomgick könsbekräftande kirurgi. Bara 2 år senare, i mars 1933, gavs det sista numret ut, och nazisterna förbjöd utgivningen. Idag finns inte många exemplar bevarade, så QRAB är glada att ha två fullständiga årgångar och några strönummer i våra samlingar.
– Wow! Det låter verkligen som ett äventyr! Det är så fantasieggande och överväldigande att tänka sig de objekt som har överlevt människorna - och historiens gång - och som nu kan finnas här hos oss! Tack för att du har delat med dig av dina tankar och erfarenheter. De har inspirerat mig och jag hoppas att jag får möjligheten att besöka QRAB så småningom!
Makz Bjuggfält