Isak & Billy

⊳ Isak & Billy
⊳ Kristofer Folkhammar
⊳ Natur & Kultur
⊳ 2011

Kristofer Folkhammars Isak & Billy är så viktig genom ämnet den behandlar: Psykisk ohälsa i en nära relation, dessutom en relation mellan två unga bögar.

Den fångar upp både perspektivet från den sjuke, den som inte orkar, som känner sig som en belastning, och den medsjuke, som bara vill att allt ska bli bra, som försöker ignorera den där tanken om att inget som han gör kommer att kunna bota den sjuke.

Det jag uppskattar mest är hur boken försöker skildra hur sjukdomen nästlar sig in i alla delar av förhållandet, hur futtiga Isak och Billys försök att hitta till det där vackra i sitt förhållande ter sig mot sjukdomens styrka. Och framför allt hur svårt det är att leva i ett så ojämlikt förhållande. Hur sjukdomen gör förhållandet blir ett minfält och hur lätt det är att den ena parten utnyttjar den andra.

Men det jag uppskattar är också mest försöket. Romanen når liksom inte hela vägen fram. Den missar smärtan i insikten om att kärleken inte rår på allt. Att man inte kan bota en sjukdom genom att älska en person. Kanske är det omfånget som gör det, med sina 135 sidor hinner berättelsen inte riktigt blomma ut, den blir mer som en knopp som inte fullt hinner slå ut innan frosten förgör den. Romanen känns mer som ett utkast, visserligen bra, men inte riktigt färdigt och lämnar mig med en känsla av otillfredsställelse. Kanske kommer min känsla av otillfredsställelse från att smärtan framstår som så lättviktig i romanen. Det är som att romanen inte riktigt tar Isaks ångest på allvar.

Makz Bjuggfält