Vända hem
⊳ Vända hem
⊳ Yaa Gyasi
⊳ Norstedts förlag
⊳ 2016
Yaa Gyasis Vända hem (@norstedts_forlag) är en 300 år lång släkthistoria som rör sig mellan byar och städer på Guldkusten (dagens Ghana) och den nordamerikanska östkusten. Två döttrar föds av Maame. De har olika fäder och deras liv kommer att skilja sig åt, liksom deras barns, barnbarns, barnbarnsbarns och följande generationers liv. Den ena släktlinjen förflyttas över Atlanten och förslavas i den nordamerikanska södern redan under sent 1700-tal. Den andra släktlinjen blir kvar i Afrika till långt in på 1900-talet. Trots att de lever i vitt skilda samhällen långt ifrån varandra geografiskt präglas deras livsförutsättningar av samma sak: Hudfärg.
Detta är främst en berättelse om hur det strukturella globala förtryck som svarta utsätts för kunde grundläggas genom slaveriet. Romanens främsta förtjänst är att skildra hur detta förtryck tagit sig uttryck på olika platser och i olika tider. Romanen bryter ned historieböckernas stereotyper av vem den svarte slaven är genom att ge hela människor plats och visa vilken enorm spännvidd av olika mänskliga liv som påverkats (eller helt berövats!) av slaveriets konsekvenser.
Varje kapitel följer en ny person i släkten och kan läsas som novell separat från den större berättelsen, men då missar man det episka: Hur romanen skildrar en lång släktlinje, hur människors liv liksom inte blir så som det var tänkt. Jag kan sakna att få lära känna romanpersonerna ordentligt, men å andra sidan kanske detta inte först och främst är en roman om de enskilda människorna utan snarare om vad som binder dem samman och det större gemensamma historiska skeendet som de tvingats in i: Slaveriet och dess bi- och efterverkningar.
Före läsningen fick jag för mig att det skulle finnas flera queera romanpersoner i boken och kände mig något snuvad på konfekten av att upptäcka det bara finns en. Det är visserligen mycket spännande att försöka föreställa sig hur samkönad kärlek eller attraktion skulle kunna ta sig uttryck på Guldkusten under sent 1700-tal, men nog så frustrerande att det i en 300-årig släkthistoria, med 14 personer som skildras nära, bara finns en enda som uttrycker något som inte faller in i heterosexualitetens mall.
Samtidigt är det något visst med att det finns plats för queera relationer i en såhär monumental släktkrönika. Queera liv som inte fått höras tidigare, som bryter igenom det vita bruset. Det finns också aspekter i det rasistiska förtrycket i boken som påminner om det queerpersoner utsatts för: Rotlöshet, osynliggörande, att bli fråntagen sitt sammanhang, att skriva in sig själv i historieskrivningen.
Det avslutande kapitlet visar Gyasis poäng: ”De hade varit en produkter av sin tid, och när han nu gick omkring i Birmingham var han själv en frukt av dessa skeenden. [...] Så levde de flesta sina liv, på övre plan, utan att ta reda på vad som pågick undertill.” Det är helt enkelt vår förbannade skyldighet att inte blunda, att se till att vi aldrig får tillfälle att säga ”Jag visste inte.” Vi lever fortfarande i en rasistisk värld och det drabbar i allra högsta grad våra queera syskon.
Makz Bjuggfält