Snödrottningen

⊳ Snödrottningen
⊳ Michael Cunningham
⊳ Lind & Co
⊳ 2014

Det är sent på jorden. I ett New York där millennieskiftets sockriga bubblighet börjat övergå i en obestämd känsla att allt inte står rätt till, vänder människorna blicken mot himlen. Barret finner sin framtidstro i ett grönt ljussken över Central Park, kokainet ger Tyler luft i sina steg, Beth umgås ofrivilligt med sin egen död, Liz blickar västerut, mot det solvarma Kalifornien. Allt är på ett synnerligen odramatiskt sätt i långsamt sönderfall - relationer, kroppar, psyken, hem, drömmar. Det är 2000-talets USA i postmodernismens baksmälla.

Michael Cunningham, mästaren av personporträtt, spinner livstrådar runt varandra till oändligt rika men synnerligen täta vävar, som får en som läsare att uppleva att en fått flera nya vänner i ett trollslag. Ibland till sådan skicklighet att det verkar som att han glömmer bort berättelsen, eller läsaren. Till skillnad mot andra böcker jag har läst av honom känner jag att jag inte riktigt förstår varför han vill att jag ska lära känna just de här personerna. Det gör boken dödligt tråkig: Varför läser jag detta?

Det är i de små nyanserna Cunningham är som bäst. Som när Barret, nyligen dumpad av sin senaste pojkvän, med en toxisk mix av låg självkänsla, självförakt och kåthet, snortar kokain med den betydligt yngre Andrew:

”Här, nu, trycker Andrews högra axel och högra höftkam mot Barret. Det är sexigt. Det är klart att det är. Men nu när Barrets hänförelse håller på att klinga av börjar Andrew övergå från avgud till porr.”

Det är något förnedrande och patetiskt i situationen, men samtidigt så ömkansvärt eftersom den kan härledas till det mest ärliga uttryck: Behovet av närhet.

Boken är skenbart enkel men har egentligen en överväldigande stor ambition: Den senmoderna människans sökande efter Svar eller Mening i en totalt relativistisk värld. Det är Baudrillards ”hyper reality”, det är postmodernism och det är den lilla människans sökande efter svar i en avförtrollad värld. Boken försöker besvara frågan: Vad är det att vara människa sent på jorden? Det är i det lilla som det stora sönderfallet blir skrämmande. Barrets sökande efter svaret på frågan om vad ljusskenet han såg symboliserar, är symtomatiskt för 2000-talets individuella meningsskapande: Om livets eviga frågor inte kunnat besvaras av tusentals år av filosofi, vetenskap eller religion ska jag finna mitt eget svar. Frihet och fara.

Snödrottningen då, var kommer hon in i bilden? Det är givetvis hon som besitter svaret, det gäller bara att hitta till hennes oändliga salar av snö och is.

Makz Bjuggfält