Rött, rött nagellack
⊳ Rött, rött nagellack
⊳ Amelie Tottie Matousek
⊳ 201
Om en vecka koras vinnarna till årets Augustpris och IDAG är sista dagen för att lägga sin röst på det bidrag som mest förtjänar Lilla Augustpriset.
Amelie Tottie Matouseks Rött, rött nagellack sammanfattar med precision en hel högstadietid, ett liv sådär svårt och ömmande och skört som många nog känner igen sig i. Genom att använda sig av små, men rika, detaljer skapar hon en hel värld med levande karaktärer. På något vis förstår vi precis vilken sorts mamma Tobias/Tamara har genom hennes senapsgula nagellack och Julia och Kevins relation får djup och spännvidd genom några få repliker. Det är skickligt skrivande av en skicklig skribent. Men det är inte bara i språket Matousek visar på stor begåvning. Själva handlingen avslöjar att det här är en text skriven av en författare som känner till tonårens skiftningar. Som förstår hur mycket en människa blir till i förhållande till sitt sammanhang. Som vet att bakom en vit lögn döljer sig en hel komplex, färgsprakande, exploderande värld av tankar och känslor.
Och bland det bästa – det är inte bara en magisterlärare i svenska som förstår vilket storslaget stycke text den här novellen är. Mina elever i åk 8 förstod precis det konstfärdiga i att citronträdet kunde leva på för nordliga breddgrader – så udda, så livskraftigt, så normbrytande.
Matousek fångar innebörden av hur det normbrytande genomsyrar hela ens liv och tillvaro – att det är de miljontals småsakerna som gör livet så avgränsat, övervakat, påpassat (internaliserad fobi ni vet) – som friheten med ett kontokort, att kunna välja snabbkassan istället för att behöva möta kassörens blick.
Och till sist – jag älskar du-formen. Detta svårmästerliga andrapersons-perspektiv som används alltför sällan och som leder till en total katatrof om författaren inte är i helt finkalibrerad samklang med sin text. Ett perspektiv som lätt kantrar men som när det väl gäller, i rätt händer, blir så kraftfullt att jag önskar att precis alla fick en du-berättelse som känns som att den är skriven till precis just dig.
Jag läser om och om igen och kan inte sluta. Det är som att novellen för varje läsning vecklar ut sig, fortsätter, blir rikare. Betyg: Så jävla bra.
Makz Bjuggfält