Kokong
Jenny Hvals Kokong är en organisk berättelse om transformation, gränsöverskridande och sammansmältning. Johanna och Carral bor i ett märkligt hus med en mullrande kompost, svällande svampkroppar och ruttnande äpplen som tycks hysa liv. Dofter, ljud och vätskor blandas och snart vet inte Johanna var hon själv börjar och slutar.
⊳ Kokong
⊳ Jenny Hval
⊳ TankeKraft förlag
⊳ 2019
Det sipprar, knakar, gror och skjuter skott. Komposten mullrar, svampkroppar sväller, fruktsaften tränger ut ur köttet och bubblar i mungipor. I huset med papperstunna väggar, inhyst i en gammal fabrik delar utbytesstudenten Johanna hem med Carral. Deras ljud, dofter, vätskor flyter samman – andetag, suckar, urin, svett. Deras hem blir ett växthus, deras relation symbiotisk och hur nära vågar man gå i det förbjudna?
Och natten kom. När det blev morgon hade det börjat regna och jag vaknade av dropparnas trummande mot taket, i och ur takt. Genom trummandet hördes ett annat ljud: äppelskinn mot trä, rullande genom köket, fram och tillbaka, som ägg färdiga att kläckas.
Den slags magiska realism som Jenny Hval använder för att berätta om sin fiktiva stad Aybourne förskjuter mening och verklighetsuppfattning på ett sätt som öppnar upp för intimitet och gränsöverskridande. Det ger Kokong en organisk känsla av rörelse och transformation. I detta finns det plats för Johanna att utforska relationen till den underliga Carral i det märkliga huset med väggar som inte når upp till taket, där kroppar lämnar avtryck på varandra och det som annars är alltför privat blir till öm intimitet. Det finns något befriande i Johannas passivitet inför det underliga, den slags passivitet som uppkommer genom den utifrånblick som bara den som nyligen kommit till en plats kan bära på.
Hval har skrivit in sin Johanna i en ny värld där hon inte behärskar språket helt. Att bli till inför andra på ett andraspråk är att vara begränsad till sitt tidigare jag, att uppleva sig själv som en delvis annan person. Språket förskjuter jaguppfattningen. Kartan som lämnar vägavtryck på Johannas fingrar samtidigt som den flyter samman blir en bild av hur en stad och dess nya invånare smälter samman med varandra. Det är så Hval skriver: Oväntade men i sammanhanget självklara bilder som på olika sätt repeterar bokens tema: Gränsöverskridande, transformation, sammansmältning.
Lockarna föll ner i mitt knä som guldäppelstjälkar, och när jag klippte och såg mer och mer av hennes nakna huvud kände jag att jag korsade en gräns, att jag plockade och samlade in något ont från henne som inte föll till golvet utan som flätade sig in i min kropp från hennes.
I Kokong är sexualiteten och kroppen alltid närvarande, men inte i den direkta mening som vi oftast möter dem på i litteraturen. I Kokong är sexualiteten och kroppen närvarande genom dofter, kroppsvätskor, förnimmelser och drömmar. Det queera finner vi i det gränsöverskridande, i förhandlingarna av subjektens relationer och i de små förskjutningarna av verklighet och normalitet som uppstår i föränderligheten. Kokong är queer utan att använda ordet queer.
Makz Bjuggfält