Den stora skrivboken, Beviset, Den tredje lögnen
⊳ Den stora skrivboken, Beviset, Den tredje lögnen
⊳ Ágota Kristóf
⊳ 1986-1991 (övers. 2019)
⊳ Wahlström & Widstrand
30 timmar tog det från att jag öppnade paketpappret tills jag läst ut Ágota Kristófs tvilling-trilogi. Efter 426 sidor slog jag ihop pärmarna och gick ut i midnattsfrosten och grät. Krasande gräs, knäpp från minusgrader, tystnad, tårar.
Den ungerska författaren Ágota Kristófs tre böcker rör sig mellan olika berättarperspektiv och kretsar kring tematik som utanförskap, exil, överlevnad, bristande anknytning och sexualitet som ett sökande efter bekräftelse.
Den första delens karga språk och raka berättande fördjupas i de uppföljande delarna där relationerna utvecklas. I den avslutande delen bryter Kristóf upp tiden och läsningen blir en klaustrofobisk spöklik upplevelse där sanningen och historien själv liksom upplöser sig och förlorar betydelse. Kanske är det där någonstans kärnan i trilogin finns – vad blir det av ett människoliv när ett totalitärt samhälle bestämt sig för att glömma det? Vad blir det av en människa som inte förmår att ta emot kärlek?
Jag har inte blivit så överväldigad av läsning sedan Hanya Yanagiharas A Little Life sommaren 2018. Då grät jag till soluppgången över Atlanten. Men det här var nog ett strå vassare. Jag tänker att jag måste ändra alla mina femmor på GoodReads till fyror men inser att Kristofs böcker har sprängt skalan. Den här kräver minst sex stjärnor. Sådana här läsupplevelser kommer med några års mellanrum – men stannar hos en i en evighet.
Makz Bjuggfält