Queera arbetarhjältar!
Repris på förra årets artikel om queera arbetarhjältar.
Den svenska arbetarrörelsens historia är en historia som vid många tillfällen flätats samman med folkhemmets historia. Det är en historia om idealiseringen av kärnfamiljen och i förlängningen exkludering av avvikarna – homosexuella, transpersoner, rasifierade och personer som inte ingår i funktionsnormen. Detta var givetvis inte något unikt svenskt. Friedrich Engels uttryckte exempelvis sin avsky mot homosexualitet, liksom sin oro för att homosexuella skulle hindra den socialistiska saken, i brev till Karl Marx. I Sovjetunionen (precis som i resten av världen) internerades och mördades hundratusentals homosexuella. Men som alltid sipprar queerheten ut genom heteronormativitetens sprickor. Och utan queers hade arbetarrörelsen och andra anarkistiska och socialistiska rörelser varit betydligt fattigare. Här en hyllning till historiens homosexuella socialister och anarkister!
⊳ Tio hbtqi+ socialister, anarkister och arbetarklasshjältar (och allierade) att hedra:
1. Magnus Hirschfeld (1868-1935)
2. Emma Goldman (1869-1940)
3. Lucía Sánchez Saornil (1895-1970)
4. Eric Thorsell (1898-1980)
5. Daniel Guérin (1904-1988)
6. Bayard Rustin (1912-1987)
7. Audre Lorde (1934-1992)
8. Adrienne Rich (1929-2012)
9. Angela Davis (1944-)
10. Mattachine Society (1950-1970s)
Makz Bjuggfält